shorty the one

jag kan vara ganska svartsjuk, men det är bara om killen jag träffar har gjort något som fått mig att tvivla på hans trovärdigthet. Det kan handla om att han undanhåller sånt som jag känner att man borde kunna berätta för varann.

vi utgår från att jag litar på min partner:
då är jag inte så jättesvartsjuk.
självklart blir jag det om hans ex plötsligt börjar höra av sig,
eller om han står och pratar med en snygg tjej som är uppenbart intresserad.

men jag menar,
jag drar inga onödiga gränser.
han får går ut och festa med killkompisarna/tjejkompisarna när han vill,
han får prata med vem han vill,
göra vad han vill (så länge han inte är otrogen självklart)

jag försöker leva efter den filosofin.. "om det var jag"...
för jag vet själv att om min kille skulle säga "nej du får inte ha killpolare" så hade jag känt mig så instängd så att jag hade gjort slut efter ett tag.
samtidigt ska man inte vara "för snäll" såklart, då blir man tagen förgivet. och det vill man inte. inte jag iallfall.

helt enkelt:
använd sunt förnuft,
jag gillar smarta killar, så förhoppningvis fattar pojken jag är ihop med var alla gränser går, och han kan själv bedöma om det är en tjej som stöter på honom och kan även ta egna beslut t.ex att "henne vill jag inte umgås med mer".

jag känner helt enkelt att jag ska inte behöva säga till honom vilka han får prata med eller inte prata med, det är ju något han kan bedöma själv.

Det är även något jag kan bedöma själv,
jag märker ganska snabbt om det är en kille som stöter på mig och tar avstånd. sånt fattar jag, behöver heller ingen pojkvän som säger åt mig vad jag måste göra eller inte göra.



Men sen finns det ju svin:
killar som vet om att tjejkompisen är skit tänd på honom, men låter det fortgå = kan leda till otrohet.
och det känns som om skulle min pojkvän vara otrogen med någon, så är det något jag inte kan styra över.
för bara för att jag förbjuder honom att umgås med en tjej  och förhindrar en otrohet så vet man ju aldrig vad som händer med nästa tjej han träffar på....
jag kan ju inte vakta varje steg han tar.

jag menar,
är man tillsammans med en kille som är kapabel till att vara otrogen, så kommer det ju hända förr eller senare ändå, oavsett vilka gränser jag sätter upp för att stoppa honom.
dessutom,
är man för svartsjuk kan det leda till att ens pojkvän tröttnar.

jag känner att,
jag vill ändå inte vara med någon som öppet flörtar med andra, söker uppmärksamhet och kanske är otrogen också, så att "förlora" en sådan kille är ingen större förlust.



så jag brukar försöka att inte vara för svartsjuk i alla lägen.
låta min pojkvän bedöma situationen själv lite grann,
det brukar ju smarta killar klara av.

så länge man kommunicerar så brukar man inte behöva gå runt och vara svartsjuk över småsaker.
man vet var man har varann helt enkelt,
man kan lita på varann,
och man kan lita på ens respektive inte vill vara med någon annan,
och därför kan man även lita på att ens respektive vet var gränsen går.




skulle han dock visa sig vara en sån kille som undanhåller saker från mig,
då spricker förtroendet direkt, och då kan jag vara sjukligt svartsjuk och ställa 20 frågor om allt och alla.
och det är inte kul, varken för honom eller för mig, och såna förhållanden brukar inte fungera så bra....



jag tror att många utgår från: "om det var jag"...
så om man te.x vet med sig själv att man inte kan vara kompis med någon av det motsatta könet så brukar man oftast förbjuda även sin partner att ha kompisar av det motsatta könet.




ett förhållande är som att hålla kopplet till en hund:

håller du för hårt så kommer hunden ta alla chanser den kan för att lyckas smita,
håller du för löst så kommer hunden automatiskt att springa iväg,

det gäller att hitta balansen och varken hålla för hårt eller för löst